Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
Utbildning spelar visst roll för trafiksäkerheten - men är dåligt utvärderad.
– Trafikverket blandar päron och äpplen när de säger att vidareutbildning har liten effekt.
Det menar VTI-forskaren Sonja Forward som länge har forskat om riskbeteenden och trafikutbildning. Hon utbildar dessutom själv inom området.
– Jag blir trött när jag hör de där argumenten, som bygger på gamla och felaktiga slutsatser. I de flesta fall handlar det om utbildningar som först och främst fokuserar på fordonshantering, inte självvärdering och risk, säger Sonja Forward.
Dessutom anser hon att Trafikverket bortser från studier om vidare- och riskutbildning, som visar att deltagarna påverkas i positiv riktning.
Sonja Forward syftar på Trafikverkets måldirektör Maria Kraffts uttalanden i tidningen Proffs under tidig höst (se separat text). Hon konstaterar att det finns få utvärderade vidareutbildningar men att Trafikverket bortser från dem som trots allt har gjorts.
– Det finns utvärderingar där man även tagit hänsyn till utbildningens kvalitet och då kan man se att den har en positiv effekt.
Tyvärr genomförs dock väldigt få utvärderingar av utbildningsinsatser med koppling till trafiksäkerhet, enligt Sonja Forward. De som görs kontrollerar heller inte för kvalitet och av den anledningen är det fel att dra generella slutsatser om effekten av utbildning. Det borde göras betydligt fler utvärderingar, speciellt i fall där utbildarna är duktiga pedagogiskt och kan sitt område. Det skulle ge ökade kunskaper till andra om hur man bör hantera ämnen som risk, självvärdering och beteende.
– För VTI:s del är det en resursfråga och vi som kan göra sådana utvärderingar är förstås beroende av finansiering. Tyvärr verkar detta inte vara ett prioriterat område.
Ett stort problem i trafikutbildningen är att det, förutom inom riskutbildningen, saknas obligatoriska inslag där delar som självvärdering och andra möjligheter till beteendepåverkan ingår.
– Riskutbildningen är alldeles för kort. Dessutom saknas i princip vidareutbildning, förutom frivillig sådan. Undantaget är yrkesförare som ska gå YKB men även där är riskdelen bara några få timmar, vilket är bättre än inget men ändå för lite.
Maria Kraffts uttalande om att förare med liten körvana kan kompensera för detta har ett visst stöd, enligt Sonja Forward. Det kan till exempel handla om att sänka farten. Men detta gäller ett fåtal grupper och definitivt inte i allmänhet.
– Det är något vi främst ser bland äldre som kör lite bil, men väldigt sällan bland yngre förare. Där är det vanligare att överskatta den egna förmågan.
Sonja Forward återkommer flera gånger till att trafikutbildningens kvalitet spelar stor roll. Det krävs skickliga pedagoger som aktivt och engagerat kan få med sig eleverna för att de delar som handlar om självvärdering, reflektion och risker ska ge önskad effekt. Att lyckas med detta under den korta tid som trafikskolorna har med eleverna är en svår uppgift, hävdar hon.
– Vi får nog fråga oss vilka förutsättningar utbildarna har att påverka i mer trafiksäker riktning. Det ges inte mycket utrymme till det, I varje fall inte för körkortstagare som genomför större delen av utbildningen privat.
Hon menar också att Trafikverkets ensidiga fokus på hårda frågor som mitträckesseparering och teknik för säkrare vägar och fordon är för smalt. Sonja Forward refererar till att man inom trafiksäkerheten talar om de ”tre e:na”: engineering, enforcement och education. För bästa effekt bör alla dessa delar finnas med men tyvärr fokuserar myndigheten inte lika mycket på det tredje e:et. Det är bekymmersamt och har påverkat beslutsfattandet under lång tid, anser hon.
– Alltså, det är inte fel i sig att satsa på till exempel mittseparering, men problemet är mer komplext och trafiksäkerhetsarbetet måste också omfatta beteendeaspekterna, som i stort sett saknas. Det är sorgligt och om beteende haft en tydligare plats när nollvisionen lanserades hade vi nog kommit ännu längre.
Hon anser även att Transportstyrelsen kunde vara mer framåt och i den pågående översynen föreslå flera obligatoriska timmar i trafikutbildningen för ökade möjligheter att påverka blivande förare. De obligatoriska inslagen bör omfatta moment som är svåra att klara vid privat övningskörning. Till exempel halka, mörker, tät trafik, omkörning och miljövänlig körstil. Men även de djupare psykologiska och sociala kompetenser som ingår i kursplanen.
Myndigheten skulle också kunna göra mer av sin tillsyn, till exempel utöka verksamheten med fler tjänstemän. Det borde leda till att man, i högre grad än idag, fokuserar på den praktiska verksamheten med betoning på tips, råd och diskussion. I samband med detta skulle man också upptäcka de skolor som genomför utbildning av lägre kvalitet.
– Det finns ju en uppfattning hos trafikskolorna att man i stort sett aldrig ser eller hör av tillsynen förutom när det kommer en faktura.
En åtgärd som också skulle kunna ha trafiksäkerhetseffekter är en digital utbildningsplattform: Ett hjälpmedel där handledare och trafikskola enkelt kan kommunicera och bocka av olika avsnitt i utbildningen. Det skulle troligen leda till att privata handledare tog kontakt med en trafikskola på ett tidigt stadium.
– Sedan kan de gemensamt genomföra elevens utbildning, vilket skulle minska risken för att eleven lär sig ett felaktigt beteende. En sådan digital plattform togs fram för några år sedan men strandade, förmodligen på grund av bristande intresse.
Text: Johan Granath