Tyskland avskaffar villkor automat

Det är lite av en chock i trafikutbildarvärlden att Tyskland nu verkar gå sin egen väg när det gäller villkor automat.
Sverige och alla andra EU-länder styrs av en lagstiftning – det tredje körkortsdirektivet – där ett körkort för manuellt växlad personbil är det ”normala”. Väljer en körkortstagare att ta ett körkort för automatväxlad bil står det ”villkor automat” på kortet. Vill personen i fråga sedan köra manuellt växlade fordon måste hen avlägga ett nytt förarprov.

STR har länge velat få bort villkor automat.
Förbundet menar att automatkörkort i många personers ögon anses vara mindre värt eftersom det är begränsat. Det resulterar bland annat i att familjer behåller manuellt växlade bilar för att kunna mängdträna med sina tonåringar på ”fullvärdiga” fordon, vilket i sin tur fördröjer förnyelsen av landets fordonspark. Detta bromsar, enligt förbundet, en hållbar utveckling.

Tankarna verkar gå i ungefär samma banor hos beslutsfattarna i Tyskland. Nya, moderna bilar är automatväxlade. Samtliga elbilar saknar växelspak. Lagstiftningen kring körkort släpar efter och gör att människor onödigt länge kör ålderdomliga bilar, vilket är negativt både för klimatet och trafiksäkerheten, menar tyska Bundesrat.
Det ska tilläggas att inom EU är ett fjärde och modernare körkortsdirektiv på gång, men arbetet med det har inte kommit särskilt långt. Till implementering av det nya reglementet är det ännu längre.

Vilka är då villkoren för en tysk körkortselev som vill uppgradera sitt automatkörkort till ett körkort för manuellt växlad personbil?
Jo, hen måste ta minst tio lektioner med ett manuellt växlat fordon på en trafikskola. Därefter ska hen avlägga ett körprov på minst 15 minuter, men det görs med en lärare på skolan. Det är inte nödvändigt med någon ny uppkörning. Trafikskolans ägare, eller den som har ett uttalat utbildningsansvar på skolan, ska därefter intyga att personen i fråga verkligen kan framföra en personbil med växelspak på ”ett tryggt, ansvarsfullt och omvärldsmedvetet sätt”.

Text: Catarina Gisby Foto: Staffan Gustavsson