Kommunikation viktigt för npf-elevernas framgång

Med lång erfarenhet av att jobba med NPF-gruppen som trafiklärare, men även liknande erfarenheter från sitt tidigare yrkesliv känner Maria Stenman igen mycket ur den enkätundersökning som refereras i tidigare artikel. Till exempel att personer med diagnos ofta tar längre tid på sig att ta körkort och behöver fler försök att klara förarprovet.

  – Sedan är det, som för alla andra, olika för olika individer. Men allmänt sett har personer som tillhör den här gruppen oftare sådana svårigheter. Det innebär att det kan bli tuffare att ta körkort och att det kan ta längre tid.

Men det finns enligt Maria Stenman åtgärder för att reducera körkorthindren för personer med NPF-diagnos.

  – Det viktiga är att vi möter eleverna på rätt sätt och ger dem en realistisk bild av vad som krävs. Med rätt lärare hävdar jag att personer med NPF-diagnos inte ska behöva fler körprov än andra. Däremot krävs det troligen att man lägger mer tid och energi på utbildningen. Där krävs också ett samarbete trafiklärare-handledare för att eleven ska kunna öva mycket hemma.

Ett resultat av den pågående översynen av förarutbildning kan bli ett större fokus på självvärdering, vilket är ett pedagogiskt verktyg som STR sedan länge använt. Maria Stenman tror att ett större fokus på självvärdering kan bli en utmaning för NPF-gruppen men att det är bra för alla på sikt.

  – Det kommer krävas en utbildning där det bli ännu viktigare med tydliga målbilder för vad elever med NPF-diagnos ska uppnå. Att lära sig självvärdering blir en utmaning för dem men kommer att betala sig i slutändan.

Enligt den undersökning som beskrivs här intill upplever individer inom NPF-gruppen att både teori- och körprov är sämre utformade, jämfört med en referensgrupp. Detta är bekant för Maria Stenman som konstaterar att gruppen gynnas av frågor som är utformade med så liten tolkningsmån som möjligt. Vid körprovet är det också viktigt att förarprövaren tydligt och detaljerat förklarar upplägget kring provet.

  – Till exempel hur lång tid det tar, hur instruktioner ges under provet och hur provet kommer att vara upplagt.

Enligt enkäten vill samtliga körkortstagare med NPF-diagnos att trafiklärare ska känna till deras förutsättningar och nästan samtliga vill att förarprövarna ska göra det. Detta trots att det för många kan vara känsligt berätta om sin diagnos.

  – Som lärare tycker jag att man ska försöka att inte göra stor grej av det. Att ha en diagnos är något naturligt och inget konstigt. Jag tycker också att man kan fråga elever om de behöver extra stöd - att bjuda in till att prata om det.

Maria Stenman konstaterar att det troligen fortfarande finns elever som har utmaningar av neuropsykiatrisk karaktär men som inte har någon diagnos.

  –  Som utbildare kan jag ganska snabbt känna om en person har diagnos och då ställer jag nog automatiskt om till det upplägg som vi har på vår trafikskola för att undervisa den här gruppen.

Enkätsvaren visar att det finns problem för NPF-gruppen redan innan de kan inleda sin körkortsutbildning: De har svårt att hitta trafikskolor som är specialiserade inom området. Ett problem kan vara att de som kan ämnet inte marknadsför sig nog.

  – Mitt råd till eleverna är att besöka trafikskolor i närområdet och fundera på hur det känns. Verkar det vara en bra skola? Det är nog enklare att skaffa en uppfattning så än att läsa på hemsidan. Och så kan eleven vara helt öppen och säga ”Jag har speciella behov”.

Även andra problem kan dyka upp innan man som elev med NPF-diagnos kan påbörja sin utbildning. Till exempel svårigheter att fylla i ansökningshandlingar och att behöva berätta om sina behov. Det senare kan vara jobbigt i sig och dessutom återkommande, eftersom det finns risk för att man flera gånger måste redogöra för sin problematik inför olika personer. Ett sätt att komma runt detta skulle kunna vara ett behovsformulär, som beskrivs av Birgitta Thorslund, där eleven skriftligt anger sina specifika behov.

  – Det vore jättebra, möjligheten att skriva gör det också lättare för vissa att berätta. En del har svårt att uttrycka sig med ord men kan ha lättare att skriva vad man känner, vilket även gäller personer utan diagnos.

Konsekvenserna för personer med NPF som inte får det stöd de behöver, kan vara onödig tidsåtgång och större kostnader för körkortsutbildning. I förlängningen kan det till och med leda till att eleven blir utan körkort. Det är till exempel vanligt att personer med ADHD plötsligt tappar sugen och uteblir från utbildningen.

  – Om trafikskolan inte vet om diagnosen så kanske man antar att det är någon som helt enkelt tröttnat. När det i själva verket är en elev med diagnos som behöver en knuff i rätt riktning för att fortsätta utbildningen. Om trafikskolan däremot vet vad som gäller så kan vi ge den där knuffen så att eleven antagligen fixar körkortet.

Text: Johan Granath